Skogsträning i Orsa Finnmark 13-14 augusti 2005* Fredagen den 12 augusti drog ett tjugotal förväntansfulla setter- och pointerägare till Noppikoski och Orsas Besparingsskogs 27 000 ha. Undertecknad ankom runt åtta tiden på kvällen och fann en härlig blandning av hundar, mest gordonsettrar, förväntansfulla hundägare och coola instruktörer. Alla dessa människor förplägnades med köttgryta, öl i den lägre alkoholskalan samt kaffe och kaka av Tomas Carlson och Tomas Sjööns. Tomas & Tomas har nu i flera år anordnat denna träningshelg med inriktning på skogsjakt. Ett fantastiskt jobb som vi deltagare bara kan lyfta på hatten och tacka för. För Mellansvenska Fågelhundsklubben är detta också en viktig aktivitet att slå ett slag för skogsjakten. Oftast letar vi hundägare efter fält och fjällmarker med ljus och lykta och glömmer helt bort vilken enorm resurs vi har i all skogsmark. Alla år är det naturligtvis inte så gott om skogsfågel men de flesta av oss har nog betydligt närmare till bra skogsmarker än till de fjällmarker som vi lägger många semesterdagar för att nå och riptillgången är lika fluktuerande som skogsfågelstammarna. SMHI hade utlovat lite moln och 10-15 +grader. Ett ganska bra hundväder varför vi fick sovmorgon ända till klockan 8. Gruppindelningen gjordes odemokratiskt av Thomas och instruktörer för att få grupper med jämna hundar och deltagare. Jag fick tillsammans med mina överåriga engelska settrar gå med instruktör Ole Martin Karlsen fra Norge och en hel bunt med gordonsettrar som Mozart, Zingo, Nessie och Freja. Ole har ett långt "hundliv" bakom sig och delade generöst med sig av sina erfarenheter. Vi fick inpräntat i oss att skogsjakt är en tyst jakt. "Flöjtar ni för mycket så tar jag och skär av snöret till er pipa" sa Ole innan vi gick ut. Ole underströk också hur viktigt det är att röra sig försiktigt i skogen och hela tiden gå i skydd så att fågeln inte upptäcker dig så lätt. Efter varje släpp gick Ole igenom hur hund och förare betett sig. Ole påpekade att vi måste "läsa" våra hundar. En lite mjukare hund behöver kanske stöd när den markerar vittring, tyst och utan prat går du med den. En egenrådig hund kanske måste kallas in och in till föraren flera gånger varje släpp så att den förstår att den skall hålla kontakten med sin förare. Dagen fortsatte i samma stil alla ekipage bättrade sig under Oles instruktioner och sakta började vi förstå vikten av att ge hunden beröm. En deltagare uttryckte det på ett väldigt fint sätt. "Om jag tycker att det är så kul att få beröm så är det ju självklart att hunden upplever det på samma sätt!" Trots att alla unga gordonsettrar i vår grupp hade ett bra och stort sök var fågelkontakterna få. Nu är det kanske inte det viktigaste vid en kurs. "Kurs är för hundföraren och träning för hunden" har någon vis man sagt tidigare. Vi hade ett par starka markeringar och så hände det som är så försmädligt när man är ute på träning, Hunden gick förbi fåglarna i fel vind, den lilla vind som var, och vi gick själva upp fåglarna någon minut senare. Lördagskvällen bjöd på återsamling vid skogskojan och ett lätt regn. Detta hindrade inte våra proffsiga arrangörer. Inne dukades långbord och iklädd bla paraply grillade Bengt Persson kotletter i långa rader. Å vilken potatisgratäng…. det var nästan så att jag fick smeknamnet boaormen, så mycket lassade jag in. En viktig punkt vid middagen är att instruktörerna berättar om sina grupper. Lasse Thorin började med sin grupp där jag inte lyckades hålla reda på alla trevliga hundar. De hade också haft lite skralt med fågel och mest uppehöll han sig runt en ung engelsk setter hane som fallit alla på läppen. Dessutom hade Lasse lyckats snacka till sig så att han skulle få låna den till jakten…. Flesta fågelkontakter hade den grupp som gick under Bengt Perssons ledning. Det innebar att vi fick oss långa berättelser om hur dom kom, och stod, och gick … Vad som hände senare under kvällen är inte riktigt klarlagt men kl 08.00 på söndag morgon stod vi åter samlade för en dag i skogen. Ole fortsatte med att guida oss i den ädla konsten att föra stående hundar på jakt. "Kor och kvinnfolk pratar man med, hundar kommenderar man" sa han när vi gick och småpratade med våra fyrbenta vänner. I en fikapaus visade han hur han tycker att apporten skall byggas upp. Så gick dagen på och det surrade ordentligt i huvudet på både folk och fä när vi till sist, 300 meter från bilarna, började hitta fågel. En större flock med orrtuppar låg i tät björkskog alldeles vid vägen. Alla hundarna fick till slut fågeldoft i näsan …och så levde de lyckliga i alla sina dagar. När jag någon vecka efteråt summerar intrycken efter helgen i Noppikoski så kan jag inte annat än rekommendera alla att ställa sig i kö till nästa år. Att jaga i skog är en fin upplevelse - samspelet mellan hund och förare är stort och många av oss har möjligheten att få tillgång på skogsmark. Vi hoppas att Tomas & Tomas arrangerar en liknande träning även nästa år. Vi tangenterna Anders Niklason *Träningen skedde med dispens från SKK. Hem